Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN HÄXA 177
vilken nu skulle erhålla sin första uppfostran i greve
von Schlippenbachs hus.
Under det vårvinden sakta fläktade i seglen och
förde vällukter från strandens klöverängar, talade den
unge friherren höviska ord till de båda damerna och
inblandade däri verser ur italienska skalder, dem
Tekla visserligen icke förstod, men som därför
verkade som musik för henne. Och aldrig hade hon
sett så artiga manér, aldrig en sådan fin gestalt hos
en ung man. Och när han slutligen efter det att
vin och frukter blivit upphämtade på däck, tog fram
sin luta och sjöng, så trodde Tekla sig vara långt
från jorden, vilken hon endast kunnat döma från den
mörka portgången med råttorna och sjöfolket på
härbärget.
Tekla trodde sig väl förstå att den unge ädlingen
var på väg att bli fröken Ebbas käresta, och därför
hörde och såg hon deras älskogsgnabb med den redan
invigdas alltseende och förstående blickar, låtsandes
intet se och intet höra. Och när baron Magnus, som
han hette, i ett högstämt lovtal över Teklas
hjältemodiga handling antydde att det var henne världen
hade att tacka för det fröken Ebba ännu med sin
skönhet och ungdom kunde fröjda de levande, kände
hon sig vara de ungas beskyddare, på samma gång
hon icke utan ett visst vemod därigenom insåg sig
höra till de gamle, som lämnat hoppet om förestående
kärlekslycka. Och när hon nu talade om sin ålder
och sin erfarenhet, togo de unga sig för att kalla
henne lilla svärmor, vilket bidrog att på samma gång
höja Tekla över dem och göra de älskandes
umgänge så otvunget som görligt.
Under tiden gjorde galären fart över fjärdar och
12. - Strindberg, Svenska öden. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
