- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
179

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN HÄXA 179

Det hade gått tre dagar och tre nätter, då Tekla
en morgon vaknade vid solens uppgång i sin kammare
på Sandemar. Hon hade haft elaka drömmar om sin
far och om häxan på Blasieholmen, så att hon måste
springa upp ur sängen för att rista av sig de onda
tankarne. Och när hon nu slog upp fönstret och såg
havsfjärden, såg parken med dess trän i ljusgrön
sommarskrud, blomstren med daggpärlor, och hörde
fåglarne sjunga, blev hon först lugn igen, kröp ner
i sin säng och erinrade de tre sälla dagar som flytt.
Till dukat bord, utan ett bekymmer, en omsorg, hade
hon gått som till fest; hon hade seglat ut och sett
havet som vidgar synen och luftar ut sinnet; hon hade
ridit i skogarne på jakt efter harar och storfågel, gått
i ladugård och fågelhus, besett hönsgård och
hundstall, spelat fjäderboll i parken och bundit blomkvastar
i trädgården, men mest hade hon suttit i vitbokshuset
vid svandammen och hört de unga gnabbas, sjunga,
spela och gnabbas igen. Livet hade legat så idel
ljust att hon endast väntade höra kyrkklockorna ringa
varje stund, ty så söndagslikt hade alla synts henne.
Hon själv och människorna gingo ju söndagsklädda,
rummen voro ju söndagspyntade, trädgårdsgångarne
krattade som till söndag, och söndagsmat, ja,
helgdagsmat bestods varje dag, och intet gatubuller
hördes, intet spring i portar eller boddörrar, inga
slagsmål, ingen vakt, inga gesäller.

Men i går på aftonen hade ett enda litet moln
dragit förbi solen. Fröken Ebba, som visserligen
syntes vara betagen i den unge baronen, hade dock
stunder av lynne då hon tycktes hysa agg till honom,
och då hon roade sig att plåga honom som man
plågar en fluga, utan orsak. I går afton hade hon kastat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free