- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
182

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

så starkt, gömde så väl och skyddade mot nyfikne
från landsidan. Därför lossade hon på det alltför
trånga klädningslivet, vars för henne ovana fiskben
hade plågat henne, och tagande sin hatt i handen
vandrade hon i stranden, småsjungande och upprymd.
Plötsligen upphörde sandbädden och marken blev
stenig, men det var bara väl slipade kiselstenar, så
släta att kliva på att hon ej lät dem hindra. Men så
kommo stora rullstenar, kantiga vassa block, som hon
först hoppade på tills hon blev trött. Att gå in i
skogen ville hon ej, ty så snart hon släppte den
stora ljusa sjön ur sikte, blev hon rädd. Men när
slutligen stranden endast bestod av skarpkantade
klyftor, och hon fick se stjärten på en orm, måste
hon giva sig in.

Först gick stigen obanad genom tallar och ljung,
som räckte upp på benet och kom henne att rycka
till, under tanken på gömda ormar, och var helst hon
satte ned foten, sjönk den mjuka bädden, och sålunda
måste hon hoppa som en hare mellan tuvorna. Blodet
dunkade i tinningarne, bröstet arbetade, och flåsande
och darrande nådde hon slutligen en gångstig, vilken
hon genast tog fast fot på, liksom om hon räddat sig
ur sjön. På solens ställning kunde hon ungefär döma
åt vilket håll herrgården måste ligga, och när hon
såg gångstigen linda sig åt höger, förstod hon att det
måste bära hemåt endast hon höll ut. Den tjocka
skogen började nu tunnas ut, och mellan de smala
trädstammarne syntes en blå rökpelare virvla upp.
En svart hackspett med röd nacke hamrade i ett nu
i en tallstam, så att den redan tillräckligt upprörda
unga kvinnan spratt till och föll in i mörka tankar,
lättrogen och skrockfull som hon var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free