- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
231

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TSCHANDALA 231

var en mörk flygelbyggnad, rätt enkel, som tycktes
kunna ha tillhört exempelvis en kronofogde. Men i
hörnen hade man tillbyggt fyra vindsrum, vilka
tjänstgjorde som torn, och framför den bristfälliga trappan
var en portbyggning i okänd stil uppmurad. Allting
såg bofälligt ut; takrännorna voro otäta, och kalken
fjällade av murarna. Några fönsterbågar voro
grön-målade, andra vita, som om färgen icke räckt till,
och i källarvåningen hade man på måfå tagit upp
ett fönster mitt på fasaden, och därigenom kunde
man se en hyvelbänk med snickareverktyg. Genom
allén hade man vandrat i smuts, och smuts låg i
högar framför porten. Smutsiga voro dörrposterna,
smutsiga fönsterrutorna, smutsigt portlåset - så att
magistern gjorde miner till sin hustru att de skulle
vända om. Men det var nu för sent, och man ville
inte såra folket på stället, och när äntligen porten
kunde öppnas, sedan man letat efter nyckeln en
halvtimme, inträdde man i en ryslig förstuga, där en
stank av ruttet kött eller våta hundar slog emot de
inträdande. En trång trätrappa, som icke såg ut att
ha blivit skurad på år och dag, ledde upp till våningen.
Ledstången hängde löst ned, men var icke dess mindre
överklädd med röd sammet, fäst med messingsstift;
dock räckte sammeten endast halvvägs opp i trappan.
På sista stycket var ledstången bar, smutsbrun,
översmord med någon hemmagjord färg och bärande spår
av otvättade händer.

Då sällskapet hade hunnit upp i farstun till övre
våningen, nödgades man klättra över färgpytsar, ölfat,
murslevar och järnskrot - för att komma fram.

Magistern vart vred och ville gå sin väg, men
nu följde en störtsjö av ursäkter för reparation och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free