Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TSCHANDALA 249
baronessan uttalar förvåning över att det inte blir
något av, svarar förvaltaren vresigt från sin liggplats,
att »kon visst är med kalv», och då kan den inte ge
mjölk. Baronessan undersöker ytligt förhållandet, men
kan inte komma till någon visshet. Så blir det tyst
igen på gården, och förvaltaren faller i sömn på taket
med piskan i hand.
Magistern, som hade den sovande rakt under
sig, kunde nu betrakta hans ansikte, medan det icke
var under en vaksam viljas herravälde. Det var
dödsbleka drag, vilda linjer, som tycktes strida
inbördes, djupa fåror, likasom urhålkade av laster och
lidelser, och under ögonlocken tecknade sig de stora
ögongloberna, som ännu under sin betäckning tycktes
vilja dölja blickens oro. Kaninerna smögo sig
omkring den sovande, nosade på honom och kilade
därefter tillbaka under några brädstycken; kommo åter
fram, luktade på kläderna och rynkade på näsan;
klippte med öronen och lade ihop dem, när de hörde
den dödfulles stönande under sömnen.
Så långt hade magistern kommit i sitt studium
av karlen, att han trodde sig ha skäl för sin åsikt
när han tog honom för en storljugare och tjuvnatur.
Alla upplysningar, som magistern hade gett om
trädgårdsskötsel och jordbruk, hade förvaltaren rättat sig
efter, men utan att tillstå vem han hade dem att tacka
för och utan att säga tack. Sålunda hade han både
vattnat och beskurit melonerna efter magisterns råd,
men skröt själv efteråt med sin visdom. Likaså hade
han en dag tagit av sparrisen och med en triumferande
uppsyn visat magistern, hur han förstod sig på att
odla sparris. Magistern hade hållit god min som
alltid, men frågat sig själv, huru en zigenare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
