- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
258

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

258 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

vilket förtroligt förhållande han stod till den
förnäma damen, och detta kunde endast ske genom
en närgångenhet, som emellanåt kom in på det
ohöviskas område. Så räckte han henne ena stunden
glaset med böjt knä och blottat huvud, än tog han
henne om livet liksom av oaktsamhet, titlarna växlade
mellan ers nåd och du på ett mycket dumt sätt.

Sedan baronessan en stund skrytsamt berättat
om sina höga förfäder, som hade tjänat under
Cri-stian IV - tydligen den ende kung, som hon och
förvaltaren kände till - bad hon zigenaren, som hon
kallade Jensen, sjunga om greven av Luxemburg.

Greven av Luxemburg tycktes spöka i bägges
huvuden till en grad, som gjorde magistern ännu
mer orolig med hänsyn till deras conduite, och när
zigenaren nu sjöng visan om igen och kastade blickar
av hemligt förstånd på baronessan, gapskrattade
denna, som om han hade hittat på någonting riktigt
finurligt, och när sången var slut, frågade hon
magistern, om han tyckte om den. Varpå denne
svarade, att Jensen vore en stor och eminent sångare,
som förtjänte att tillhöra kungens berömda kapell.
Därefter blev zigenaren som tokig och sjöng ännu
en visa om Ulspegel, och när han slutat den,
reci-terade han utan att be om lov hela sagan om
For-tunatus med lyckohatten. Magistern fann uppträdet
outhärdligt, och han frågade sig, hur han kunde sitta
och lugnt höra på en inbilsk, men talanglös
gat-gycklare. Han reste sig till slut och sade god natt,
varefter sällskapet bröt upp och man följdes åt genom
trädgården. På förvaltarens och baronessans
slingrande rörelser kunde man se, att de voro betydligt
överlastade, och som det var många saker att bära,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free