Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TSCHANDALA 297
den ringaste betydelse för hans liv, huru det förhöll
sig eller icke förhöll sig med den saken, och likväl
förspillde han sin hjärnas kraft med att arbeta sig fram
till klarhet däri. Tre hela månader, ett fjärdedels
års isolering från umgänge med bildat folk och
inspärrning tillsammans med lägre stående varelser
hade, utan att han märkt det, förändrat honom. Hans
tankar, som förr blott sysselsatte sig med livets högsta
frågor och sökte att genomtränga tillvarons och
världsalltets gåtor, sysslade nu med småsaker och
uppställde syllogismer för att utleta, vem som hade
stulit en fågel. De andras små bekymmer hade glidit
in i hans själ, så att han icke kunde höra en ko
rama utan att fråga sig om man kanske hade glömt
att mjölka den, icke se ett fält med ogräs utan att
kasta ut planer till dess rensning. Hörde han
zigenaren åka ut, undrade han, vart denne skulle fara;
såg han snickarne påbörja ett arbete, sporde han
sig själv, vad meningen kunde vara därmed. Yttrade
zigenaren ett betydelselöst ord, granskade han alltid
noga, vad som kunde ligga bakom och huru mycket
därav som var lögn.
Då han nu började iakttaga sig själv, upptäckte
han att han hade tagit upp en del gester ifrån
zigenaren, lånat tonfall i hans röst och, vad värre var,
blandat in danska ord och vändningar i sitt språk.
Han hade pladdrat så länge med dessa barn, att
han hade glömt att tala rent, han hade så länge
böjt sig ned till dem, att han hade blivit kutryggig,
han hade så länge hört lögnaktigt tal, att han vant
sig tro att alla människor ljögo. Och han, den starke
mannen, som aldrig fruktat öppen strid, märkte nu,
hur modet började svika honom, hur feghet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
