- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
348

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

348 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

- Vilka, om jag får fråga.

Domaren fixerade strängt prövande magistern
och svarade i förtrytsam ton:

- Jo, han ville söka komma till klarhet över,
huruvida en person, som stod hans hjärta nära, hade
blivit förledd med falska löften. Det ville han.

Det uppstod en förfärlig tystnad. Allt dansade
runt för magisterns ögon, och fönsterrutorna antogo
form av ett nät, vari han hade blivit fångad. En
sak kände han klart: att han själv hade bundit nätet,
att han närt vid sin egen barm ett ormyngel, som
nu bet honom. Och han kände sig vanmäktig. Ty
han kunde ju dock icke berätta, att det var han som
undervisat tjuven om alibi och corpus delicti och i
knepet att tillstå en biomständighet för att fria sig
i det väsentliga. Och historien med flickan, vilken
väl icke var straffbar enligt lagen, var dock tillräcklig
att göra honom inhabil såsom vittne, göra honom
själv misstänkt, så att varje försök från hans sida
att förklara de närmare omständigheterna endast
skulle sätta honom själv i knipa, förvärra hans
ställning, inveckla honom i motsägelser.

Domaren, som såg, att magistern var kastad ur
sadeln, begagnade tillfället till att ge honom en spark
in optima forma.

- Jensen, tillade han, känner jag som en
halvtokig människa, men med ett gott hjärta och ett
förlåtande sinnelag. Hur har han icke fällt förbön för
sin bittraste fiende, grindvaktaren, som hade bestulit
honom och hotades med fängelse. Nej, honom är
det ingen fara med; ty så länge icke hämndkänslan
tar överhand i en människas sinne, så att förnuftet
skenar i väg, så länge är allt gott och väl!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free