- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
350

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

350 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

Augusti reser jag till Danmark; har tio daler med
mig, hämtar fem daler i Landskrona och köper
sjuttiofem höns.»

Här höjde magistern huvudet, som om han ville
tala, men härvan var redan så tilltrasslad, att han
förlorade lusten att söka reda ut den; han kunde
icke få fram ett ord av de invändningar han ville
göra. Han kunde icke säga: Herr lagman, just den
omständigheten att karlen som ett nöt går och skriver
i presens-form »jag reser», under det att alla
förnuftiga människor bruka skriva efteråt: »i går» eller
»den och den dagen var jag där och där» - just
den omständigheten synes misstänkt; icke heller
vågade han undervisa lagmannen om det misstänkta
i uppgifterna om att han medförde så och så mycket,
men skulle hämta så och så mycket till; och han
hade förlorat all lust att invända, att det
ursprungligen skulle ha varit hundra höns, medan det i
anteckningarna stod blott sjuttiofem. Han var mållös
gent emot så mycken fräckhet och åhörde som i en
dröm lagmannens bevis för gödselvagnens lovliga
användning, då zigenaren hade sökt och fått
Landskrona slaktens tillstånd att hämta svinmagar, medan
han dock ännu för sina öron hörde en förklaring
om Hälsingborgs kungsladugård och för sina ögon
såg en gödselhög, som ej kunde vara hämtad från
något slakthus.

Förhöret var slutat och magistern reste sig för
att gå sin väg som en misstänkt tjuv, som en falsk
angivare, som en under uppsikt ställd person, då
domaren gav honom ett sista hugg i bröstet:

- Således kan jag ingenting göra åt Er sak
angående schatullet, men kom väl ihåg till en annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free