Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TSCHANDALA 353
Denna råa själ, som tycktes så starkt byggd, var
endast löst hoptimrad av dåligt material, och efter
de knäckar den redan hade fått skulle den störta
samman för ännu ett par starka skakningar. Vilka,
det åtog magistern sig att uttänka under en natts
grubbel i enrum.
Magistern hade hunnit fram till grinden utan att
lyfta upp huvudet, då han ropades an av zigenaren,
som stod stödd mot staketet i övermodig posityr,
och då magistern kyligt besvarade hans hälsning,
nickade han med förtrolig medlidsamhet utan att lyfta
hatten och gick mot den inträdande med sitt elakaste
leende. Med en närgångenhet, som han eljest icke
brukade visa, lade han sin arm i magisterns, följde
honom upp genom allén och började tala om
penningangelägenheter, gick rakt på saken och frågade, om
magistern ville försträcka honom ett lån om
femhundra daler silvermynt.
Magister Andreas, som icke ägde en skilling
utöver sin lön, ansåg det likväl tjäna till intet att spilla
en dyrbar tid med onyttiga undanflykter och lovade
att med nöje stå till tjänst med den obetydliga
summan om tre dagar, varefter han gjorde ett försök
att smita undan och upp till sig. Men zigenaren
släppte icke sitt tag i hans arm, utan tvingade ned
honom på en bänk vid ett bord, som var framsatt på
gräsplanen framför huset, den fläck, där man bäst
kunde ses från landsvägen.
- Sitt nu ner och drick ett glas med oss, inbjöd
zigenaren honom i en ton, som icke talte någon
motsägelse.
23. - Strindberg, Svenska öden, II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
