Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 SVENSKA ODÉN OCH ÄVENTYR
att dräpa fienden, krossa hans huvud och kasta
kadavret för hundarne.
Men han vände om igen, släppte påken och satte
sig vid bordet.
Nej, inte på det sättet kunde det ske, ej i öppen
strid kunde det göras; det var ju just olyckan! Han
hade ju varit med i krig, hade skjutit på fienden
och aldrig känt obehag därvid; han hade också i
katedern försvarat sig med påken och slagit sönder
armar och lår utan att känna någon annan smärta
än den, som de slag han själv fick hade tillfogat
honom, det var strid, det; men det här var mord...
nåväl, men man mördar ju tyranner, därför att de
icke inlåta sig i strid! Och nu måste tyrannen dö!
Det gällde då att framkalla rädsla och skräck
hos den redan uppskrämda zigenaren. Och för detta
syftemål var magistern på det klara med att han
måste låta den döde grindvaktarens skugga och den
dödes hustru gå igen. Men om detta var nog,
blev en annan fråga, som i tid måste besvaras. Han
måste vara förberedd på allt och köra in kniven
överallt där en blottad fläck erbjöd sig hos zigenaren,
för att flå honom i bitar.
Han erinrade sig nu i det upphetsade tillstånd,
vari han befann sig, att zigenaren hade berättat om
en dröm, som ofta återkom i sömnen för honom:
huru han förvandlades först till en snok, därefter
till en råtta och slutligen till en hund, varvid han
alltid vaknade i stor ångest. Magistern trodde icke
på drömmar, men han tillskrev dem en viss ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
