Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
412 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
känslor detta rena barn ingivit mig... Är det någon
hund kvar där under bordet?
- Nej!
- Vern?! Est ist wohl nicht... der Bauer der
stinkt so entsetzlich?
- Warum nit gar? Die Bauer stinken durch alle
Jahrzeiten.
- Mais e’est trop! Mön Dieu quelle société.
Peter Nilsson, som trott sig märka att han var
föremål för en viss uppmärksamhet, fyllde sitt
glas, närmade dess fot mot konungens glas och
klingade. Men han var alldeles för rusig för att kunna
frambringa en skål, utan inskränkte sig därför till en
förtrolig nickning, varpå han hällde i sig vinet.
Konungen reste sig från bordet, blossande röd,
men då assessorn rock honom i rocken, vände han sig
med ett förvridet leende till bonden och sade:
- Ursäkta, riksdagsman, men jag måste gå ut
och...
- BP lift, så är jag med! skrek bonden och
ville fatta konungen i armen, men Broman hade fått
tag i Peter Nilsson och dragit honom halvt omkull
på stolen:
- Ser du, Nilsson, när en kung går ut, så vill han
inte ha sällskap.
- Jo, jag förstår det, svarade riksdagsmannen,
och jag ville bara se hur långt hans tillmötesgående
kunde sträcka sig på längden; för när bonn’ ska få
bli med i sekreta utskottet hädanefter, så tänkte
jag inte kungen hade några sekreta ställen för sig
själver - nu.
Assessorn drog öronen åt sig då han såg, att
bonden inte var så full eller så dum som han trodde, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
