Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STRÅMANNEN 439
- Varför?
- Emedan den blamerar landet i dess [-representants-] {+repre-
sentants+} person.
- Det sker aldrig.
- Men medgivandet är underskrivet.
- Oläst ja!
- Varför läste ni inte först?
I detsamma upplyste en blixt det i mörker fallna
rummet, och gjorde ett avbrott i samtalet.
- Herre Jesus, min son! utropade konungen
och störtade ut i trädgården, där han fick fatt i
barnet, som lämnad ensam lekte i sanden under det
åskregnet piskade ner. Och med den lilla på armen
skyndade han in i salongen, där kanslipresidenten
med oro väntade hans återkomst.
- Herr greve! upptog konungen, Ni har antytt
att jag skulle ha att välja mellan kronan och barnet!
Nåväl, jag har valt! Tag kronan åter, den är mig
värdelös vid jämförelse med det som är mig det
enda dyrbara!
Greve Gyllenborg syntes ett ögonblick slagen,
ty, oaktat allt, var konungen en högst nödvändig
person, både som syndabock åt de stridande
partierna, och som lösning på den eldfarliga
tronföljar-frågan, ty i samma stund han abdikerade skulle det
Holsteinska partiet åter rycka fram, och vem som
sedan komme till makten vore mycket tvivelaktigt.
Men å andra sidan, och efter ett ögonblicks
betänkande, insåg han väl, att Fredrik aldrig skulle vilja
avstå från en ställning som åtminstone gav hoppet
om en bättre framtid, och att konungen icke skulle
ha lust att åter stiga ned till lantgrevevärdigheten
och bli den sista i Tyskland i egenskap av exmonark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
