Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
448 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
- Stackars Broman! Och stackars mig! Du var
den enda trogne i detta främmande land, den enda
åt vilken jag vågade säga allt. Vi voro de enda
som höllo våra sinnen klara under det alla de andra
läto sig bländas och bedövas av partilarmet! Och
därför kunde vi ej begagnas till några ändamål, utan
blevo kastade på sopbacken! Vi voro inga stackare,
Broman, men vi ha blivit det. Nu ser jag [-hovmarskalken-] {+hov-
marskalken+} komma! Säg i hast var du har dina
skulder, så skall jag uppbjuda allt för att hjälpa dig!
Var har du ditt namn ute?
- Ers Majestät, svarade assessorn med en
ömklig min, jag blygs att bekänna det, men mitt namn
står mest under Ert!
- Det är för min skull således du skall krypa in?
- Alltid en tröst att det icke är för någon annan!
Och för övrigt kommer jag väl ut igen! Farväl,
Ers Majestät! En lycklig resa! Är jag snart ute,
skall Ni ej sakna mig därnere, ty det är sannolikt
att jag kan vara Er till större gagn häruppe såsom
gårdvar åt Era kära. Farväl!
Med en verklig rörelse kysste assessorn sin herres
hand och drog sig ut för att undvika mötet med
hovmarskalken, som redan hördes i antichambren.
KAPITEL VI.
Med den försmådda kvinnans hela raseri hade
drottningen följt utvecklingen av konungens
kärlekshistoria med Hedvig Taube. Först hade hon kastat
sig över sin dåliga rådgivarinna Emerentia, som
inbillat henne att hon skulle bibehålla sin makes tycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
