- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
18

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Följande morgon sken solen in i rummet; en
varm torr luft stod omkring mig, och jag var lycklig.
Tänkte: allt är ju övergående, barndom, ungdom,
skönhet; kanske äktenskapet skulle vara så också:
en vår, utan höst och vinter, kort men skön! Och
jag gick ut till mitt arbete, dock utan att känna mig
som ungkarl igen; jag var änkling med en barlast av
minnen om livets högsta glädje och tyngsta allvar.

När jag är hemma, sitter jag mest i solrummet,
och från fönstret ser jag ut över en trädgård, bortom
vilken ligger ett hus; och i detta hus bor en man, som
är min fiende. Jag visste icke att han bodde där, då
jag flyttade hit, eljest kunde jag aldrig gjort det. Han
hatar mig med orsak, emedan jag kränkt honom en
gång för mycket länge sedan... Han gick framför
fötterna på mig, och jag trampade honom på hälarna,
vilket jag den gången ansåg vara riktigt; men sedan
åren gått, har jag fått en annan synpunkt, och när
jag ser honom sitta där mitt emot i sitt fönster,
ensam, förolyckad, så föreställer jag mig att han sitter
och väntar på min olycka. Det är dock endast om
vintern jag ser honom, då träden äro avlövade; den
vackra årstiden är endast hans lampa synlig mellan
lövverket; den har en grön skärm, och när träden röra
sig i blåst, varierar det gröna ljuset som en blinkfyr.
När jag var lycklig, brukade jag betrakta detta hus
och dess invånare med deltagande och en lätt
förebråelse, men när olyckan kom, greps jag av en
fruktan för fienden. Det gröna ljuset bar hoppets färg,
hoppet om hämnd, och jag tyckte allt ont strålade
ut från det där huset. Flytta kunde jag icke, önskade
därför att trädgårdens träd måtte växa över hans
fönster, eller att huset revs, men det stod kvar, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free