- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
47

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TAKLAGSÖL 47

fatala orden som alla känna igen: »Så här skulle livet
alltid vara!» - Det skulle! - På aftonen råkades vi
alla på neutral mark, i kägelbanan: det var oskyldig
glädje, och ungdomen roade sig hjärtligt. Jag har
glömt berätta att min kusin hade två döttrar, unga
flickor; väl uppfostrade, behagfulla, vilka med sin
unga skönhet illustrerade samvaron vart vi kommo.
Flickorna å sin sida blevo betagna i min hustru och
där uppstod en häftig vänskap. Allt var fröjd och
gamman, frid och kärlek. Det enda som störde mig var
svägerskans uppförande under kägelspelet; var gång
hon slog ett slag högre än mitt vände hon sig direkt
mot mig med en utmanande min, den jag så väl
tolkade: Ser du att jag är dig överlägsen. Det var en
sån där kvinna, ni vet, som bitit i äpplet och fått
ömma tänder. - Vi superade; det hölls tal: »Hur
skönt när fränder sämjas.» Denna dag minns jag som
en av de vackraste i mitt liv. Vi konvojerades hem
genom skogen, hurrades vid grinden, och... Så, när
vi kommo upp på vår holme, hörde vi skrik inifrån
huset, som var mörkt.

Vi sprungo fram, och funno barnet övergivet,
förtvivlat, då tjänarna gått ut att spatsera. - Så elakt!
när man en enda gång vill roa sig! var allt vad hustrun
sade, och jag tyckte nog detsamma, ehuru jag
bifogade en förebråelse åt oss, som litat på tjänarna. -
Följande dag seglades. Att ensam i en båt, själv vid
rodret, slänga ut på fjärdarna, var fordom mitt stora
nöje. Men att vara instängd på en kutter med flera
sysslolösa människor, och lyda under andras
kommando hade alltid plågat mig; man var ju fången,
överlämnad i andras våld och åt den alltid opålitliga
vindens nycker; lättjan alstrar kink, och några skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free