- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
63

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TAKLAGSÖL 63

man älskar en kvinna, gör han ju henne till viljes
i allt som icke går på hans ära; den otacksamma lönar
detta med förakt, och uppfinner ett okvädinsord för
hans godhet. Får hon icke sin vilja, gör hon sig
sjuk eller blir sjuk, går sin väg och tar barnet med
sig för att plåga mannen, obekymrad om huru mycket
barnet får lida. Det är moderskärlek. Goethe säger
också: Kvinnan är skapad av ett krokigt revben; böjer
du det rätt, så brister det, låter du det vara, blir det
ännu krokigare. Turgenjeff skriver: Två gånger två
är fyra, men för en hysterisk kvinna är det fem. Jag
skulle vilja säga: för varje kvinna är två gånger
två precis så mycket hon behagar, beroende på
humöret. - Emellertid dagarna gingo lika varandra,
lika som i fjor. Flickan med kaffebrödet kom varje
morgon klockan sju, men jag hade ingen därinne i
en liten säng att väcka med en sockerkaka och få
igen en tacksam blick, en smekning. Om
lördagsmorgonen kom trädgårdsmästarns båt, och jag köpte
fortfarande rosor, som jag ställde i glas i deras rum.
Sålunda levde jag med mina kära skuggor, ett
skuggliv i spökhuset. Svalorna byggde på taket, smultronen
blommade, satte frukt och jag prickade ut de bästa
ställena åt honom. Mest gick min saknad till sonen
numera, ty hans bild var klar, ogrumlad; tillgiven,
god, tacksam hade han alltid levat i frid och kärlek
med sina närmaste. Jag var icke sentimental av
naturen, hade trott mig oåtkomlig för känslostrider ända
till jag ingick förbund med kvinna och barn. När
kvinnan upptog strid med mig, var jag värnlös, kunde
icke slå igen, icke döda, ty fienden satt innanför min
egen hud; och när jag hade skäl att lyfta handen mot
henne stod barnet emellan. Nu var min uträkning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free