Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämningsfull i sitt halvdunkel, med skänkhyllornas långa
rader av flaskor med kedjor om halsarne, gamla gröna
remmare, ostindiska bålar från kompaniets dagar,
japanska kryddburkar, krukor, krus och glaspokaler med
gravyrer och lock. Den solida ekdisken med penninglådan
och griffeltavlan, lampetterna på väggen, småborden
rätt ut från väggen, inbjudande för två, högst
tre, icke för tätt in på varandra, allt stämde till vila
och förtrolig samvaro. Matsalen stötte till den stora
glasverandan på ena sidan och våningen på andra.
Våningen var smårummen, och dessa voro så många
att tre av dem blivit pianorum på vederbörliga avstånd
från varandra. Varje sådant litet rum bar sin särskilda
prägel och medförde sin stämning, beroende på
gardinkappans färg, tapetens mönster eller oljetrycket,
som i ram hängde över soffan. Allt var naturligtvis
väl inrökt och företedde detta »hemtrevliga halvsnusk»,
som kommer en att glömma den kalla, abstrakta
renligheten.
Stället kallades efter värdens namn helt enkelt
Askanius. Denne hade i sin ungdom rest världen
omkring som natursångare i en kvartett, sjungit för
tsaren, för kejsaren och de flesta konungar. Med
samlade pangar satte han sig ner i denna sin födelsestad,
köpte bondkvarteret, arbetade upp det till källare och
ansågs nu vara tät. Han var egentligen en fin man,
tyst, stilla, nykter. Utdelade sina befallningar mest
med blickar och åtbörder, gick i redingote, drack
sällan med kunderna, konverserade aldrig någon
oombedd. Han satt mest vid disken, åt den ändan, som
vette åt köksluckan, där hans hustru stack ut huvudet
då och då, medan middagen pågick. Där växlades
aldrig ett kort ord, men icke heller en vänlig blick;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
