- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
120

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120 SYNDABOCKEN

hört, tungan var förnaglad. Denne man hade inga
sidor, som man säger, utan var alltid lika, jämntjock,
torr. I sällskap talade han med ögon och miner, var
alltid med, uppmuntrade till fortsättning, verkade
därför suggestiv, så att han narrade folk tala, men sade
aldrig ett ord själv, bara interpunkterade med
enstaka: - Si där ja! - Jag kunde tänka det! - Det
var jämnt som en spik, skål!

Askanius beundrade sin fiskal, liksom han adlade
allt sitt umgänge så länge de voro hans och därför
att de voro hans. Fiskalen var en o-vanlig människa,
och hans personalkännedom var koll-ossal; hans
begåvning för polissaker var ut-om-ordentlig, och som
sällskapsmänniska var han o-över-träfflig; taktfull,
diskret, intress-angt. Nu var fiskalen i själva verket
ingenting av allt det där, men Askanius gjorde
homunkler av fullgångna människor och skapade om
dem efter sin avbild.

Fiskalen Tjärne var en lång smal person med
för litet huvud; som en orm skapad syntes han kunna
gå genom hål bara han fick in huvet. När han reste
sig från stolen för att sträcka sig över bordet att ta
en tändsticka, såg det ut som om han kröp genom
luften, då hans långa arm träddes fram mellan glas
och buteljer utan att slå ikull något, men fruktan för
taklampan kom honom därvid att vrida på huvet så
att ansiktet låg på ryggen. Eljes ansågs han vara en
vacker karl, och han hade framgång hos damerna,
ehuru han aldrig skröt med det eller ens låtsades om
det, och detta av flera skäl. Lik en verklig Don Juan
fann han intet märkvärdigt i saken, visste knappt om
det, och när man brydde honom, skämdes han såsom
inför en svaghet. Men det fanns något i hans öde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free