Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN MO
räknade ut att det varit hennes stora kärlek som nu
förvandlades därnere i jorden, och då undrade han
ofta varför icke de rätta råkades. Härpå hade den
cyniske fiskalen en gång svarat: Det finns inga rätta
(med parentes, andra än de som icke få varann).
Invid denna mörka plats låg asylen, som först
varit kronomagasin, sedan kolerasjukhus, och nu
slutligen blivit ett hem för eländet. I dag kom Libotz med
sin svarta handsäck, visiterades av portvakten,
släpptes in i det halvstora rummet, där fadren inhystes
med två andra.
Gubben satt i nattrock vid fönstret, vändande
ryggen åt olyckskamraterna för att slippa deras
blickar. När sonen trädde in, tog fadren handsäcken
ifrån honom utan att hälsa eller tacka, gick bakom en
skärm och satte sig att äta och dricka utan att säga
ett ord till börja med. Detta gjorde han emellertid
med ett skrytsamt buller för att reta de andra två.
Särskilt gjorde han sig besvär att snusa så att det
hördes, och däremellan sladdrade han:
- Om de andra också hade snus, hur skulle jag
kunna njuta av mitt då? Du understår dig inte ge
dem något, Edvard.
Därpå kröp han fram och undersökte Edvards
rockfickor, där alltid någon extra överraskning var
att finna. I dag hade sonen berett honom den största
och käraste, då han medförde två nya kortlekar.
Edvard hatade kort, och två kronor voro syndapängar,
men kärleksverket var desto större.
Gubben bröt de nya lekarne med vällust, det var
som att skala en persika, och talken smekte fingerna
på den gamle spelaren, då hjärteress tittade ut gonom
omslagets runda ruta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
