Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 157
knep, oskyldiga visserligen, som han lärt den unge
mannen.
Tjärne hörde gärna att Libotz förtalade sig,
uppmuntrade till fortsatta förtroenden, plockade sin fågel,
blev vid gott humör, betade på med några egna små
bekännelser, som han hittade på, och så blev det
riktigt förtroligt. Det där med advokaten Kniving fann
han superbt; den första gratisgumman förklarade han
sig tro alldeles blint på, ty liknande hade hänt honom
också i livet, många gånger. Men när han i samma
andedrag började fråga vad Libotz trodde om
Aska-nius och hans föregående, då ville icke advokaten
gå med.
- Man måste vara tacksam, avbröt han, och intet
var så farligt som att rota i andras förflutna, när de
redan försonat sitt.
Då vände Tjärne, berömde Libotz för hans
trofasthet och utgöt sig i lovord över Askanius, såsom
karaktär betraktad; som människa visste han ju
ingenting om honom. Med Askanius höll han på så ivrigt
tills han hunnit ut genom dörren. Då först erinrade
Libotz att han glömt ta löfte av fiskalen att icke göra
något emot Sjögren, men det var för sent, och Tjärne
hade dessutom lämnat ett så gott intryck efter sig
genom att tala välvilliga ord, att Libotz kände alla
farhågor undanröjda.
Bliven ensam, satte han sig att bringa ordning i
kladden genom att införa utgifter och inkomster på
rätta ställena, därmed överskylande den unge
mannens svagheter, och fast besluten, att behålla honom
i tjänsten, sedan han talat vackert med honom.
Därmed skulle han öppna dennes ögon, rädda hans
framtid, bindande honom med tacksamhetens starka band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
