Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 SYNDABOCKEN
tal», uppfångades detta av Askanius, som straxt
utlade långa definitioner med synonymer av orden
förtal, skvaller och löst prat.
- Förtal, det är lögnen själv som jag sprider,
antingen jag påfunnit den eller hört den av andra,
läst den i en tidning, där allt som är tryckt är lögn ...
Här spårade han lyckligtvis in på sin väg och
återkom till kökets hemligheter, började undra vem
som förrått honom, ändrade ordet förrått till förtalat,
och nu uppstod en misstanke att Karin begagnat sin
korta förlovning till förtroliga meddelanden, och att
sålunda hemligheterna flugit ut genom Libotz.
Denne bedyrade att Karin aldrig skvallrat...
- Skvallrat? Menar du att det var sant då;
tror du att jag serverar falsk mat som den här skälmen
därute?
Askanius var nu kommen in i odräglighetens
stadium, och Libotz fann slutligen sin räddning i en
dödstystnad, som förlamade allt initiativ hos
stortalaren, vilken småningom sinade av brist på replik
och resonans.
Efter en lång obehaglig granskning av
räkningen, och ett snöpligt avtag på grund av för små
drickspängar, skildes de åt under försäkran att de
haft mycket angenämt, fastän »maten var miserabel».
Libotz gick hem, fem år äldre; krossad i smulor
av Askanius7 nyvunna storhet, beklagande att en
människa kunde så förändras i en handvändning. Och
han undrade: Är det en ny Askanius, eller har den
gamle stigit upp, den gamle vi icke känt, men om vars
tillvaro han givit vinkar under sitt sömngångeri vid
dryckesbordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
