Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Libotz lovade föra talan, och började samla
material, mest bestående i bevis att Askanius befann sig
vid sina sinnens fulla bruk. Sedan han skickat hem
gubben och bett honom vara lugn, gick han till Tjärne,
för att få första underskriften. Denne vägrade
bestämt under förklaring att han var jävig, men när han
pressades, så yppade han sin mening, helt ut, och
påstod att Askanius var tokig, hans egna handlingar
dömde honom.
- Det är kanske du som ställt till det här, sade
han utan att vidare tänka på vad han sade.
- Beskyller du mig för ränker och intriger? bröt
han ut. Akta - dig - du!
Libotz fortsatte sin vandring, men fick inga
underskrifter.
Samtidigt sökte han rum; men de annonserade
voro upptagna, och när han annonserade, fick han
intet svar. Då började han fatta, att han var dömd
att vräkas.
Så började processen vid rådhusrätten; inga
släktingar syntes, men Sjögren uppträdde med
fullmakter, och han hade intyg som dugde rörande
Askanius’ sinnestillstånd.
Libotz svarade i ett långt anförande, angrep
spritbolaget såsom havande förorsakat Askanius’ ruin, då
det utdömt hans lokaler såsom osunda, under det
Stadskällarn och Gropen fingo fortsätta, i sämre
lokaler; erinrade om Askanius’ trädgård, dess sunda
läge vid rinnande vatten; påminde om den luftiga
källarsalen invid en stor glasveranda... Med ett ord,
han sade allt vad som skulle sägas, framhållande som
huvudinvändning mot käromålet, att Askanius var en
förmögen man utan bröstarvingar, som därför hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
