Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olust i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olust i landet.
Omkring 1890 genomreste jag hela Sverige, utom
Lappland, i och för studier till »Sveriges Natur», som
först tio år senare blev tryckt. Det jag då såg var
icke uppbyggligt, och om jag då skrivit ned mina
intryck, hade även det förblivit otryckt.
I det rika Skåne fann jag öde stugor med inslagna
fönster och hänglås, förvildad trädgård, åker i ogräs
– det var emigrationen! Icke framkallad av
fattigdom, utan av olust.
I Västergötland, där jag väntade ett bördigt, rikt
befolkat sädesland, åkte jag nästan ensam på en
smalspårig bana, där tåget stannade ett, tu, tre, och blev
stående ett par timmar på stationen, som var
folktom. Jag gick till fots över Kinnekulle, från Råbäck,
över Hjässan, ner till Gössäter, utan att råka en
människa (kanske en). Och efter dagsmarschen, utan
mat och dryck, fann jag en gästgivaregård, där jag
fick något, som kallades mat, men framför allt ett
ovänligt bemötande – i ensamheten!
Jag åkte på kärra en hel förmiddag mellan Mora
och Rättvik, en hel förmiddag, och mötte tre
människor. Dalkarln, som körde, visste inte vem
Engelbrekt och Gustav Vasa var, kallade stararna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
