Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Faraon-dyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde skylla ifrån sig. Såsom enväldig voro dock
hans handlingar oansvariga och hans person
sakrosankt.
Varje gång man gräver upp Carl XII: s mumie, så
finns ju ett motiv, ett ändamål, ett intresse. Ibland
kan tåget till Ukraine bara kombineras med inköp av
Smyrnamattor, men ibland äro andra något större
intressen i spelet. Ett äskat anslag, en platonisk längtan
till oskyldigt envälde med gunstlingar. Ibland är det
endast släktingarnas behov av litet restitution, sedan
ätten är förfallen; självlösa människors saknad av
något stort intresse; en drift att förstora sig, identifiera
sig med fäderneslandet och fäderneslandet med sig,
med uteslutande av de »andra».
Att man firar slaget vid Lund och freden i
Roskilde, det är ju reson, men inte för ofta! Att rikets
grundläggare, Gustav Vasa, med övervägande
stora egenskaper blir föremål för ovationer är ju också
riktigt. Men när man samlar nationen kring dess
plågoris och notoriska förstörare, då är det bestämt något
sjukt, för att inte säga ruttet!
Och man bör märka, att så fort Carl XII grävs
opp, så följer allt falskt mynt med. Uslingens
beundrare, beundrare genom en medfödd sympati,
förvandla sin mässing till patriotiskt guld. De stifta ett
nytt riddarhus, där dock fullmakterna borde granskas,
innan självskrivenhet inträder. [1] Detta är ett symptom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
