Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges förstörare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Carl XII hade lämnat artilleriet i trossen,
bland brännvin och syltburkar; krut saknades eller
var det vått, så att icke ens ett muskötskott kunde
lossas. Därpå stormades fästningar – med pliten.
Detta nya och tämligen idiotiska belägringssätt blev
Sveriges ruin.
Voltaire, som av Fabricius fått de muntliga
källorna till sin Charles Douze, tog sedermera tillbaka
sina lovsånger och förklarade Carl XII vara en idiot.
Nu skola vi se hur det förhöll sig med de stora
dygderna, det enkla levnadssättet, måttligheten. På
detta ryska tåg medförde hjältekonungen ett helt hov:
en hovintendent, två kammarherrar, tre hovjunkare,
beridare, doktor, biskop, två hovpredikanter, två
drabanter, köksmästare, hovbokhållare, köksskrivare,
källarskrivare, munskänk (obs.!), bagare, slaktare,
silvertvätterska och tenntvätterska.[1] »De judiska
leverantörerna skaffade höns, vilt, trädgårdssaker, citroner,
ägg, vildankor, järpar, orrar, drillduvor, kramsfågel,
harar och trastar; Mazeppa skickar stör, rådjur och
rapphöns.»
Därpå kommer flykten till Turkiet. För det första
var det skamligt av en kristen monark att locka in
turken i Europa igen, sedan denne strax förut
(1683) blivit tillbakadriven från Wien. Och ändå
skamligare var att icke återvända till det nödställda
riket, där pesten rasade året efter Pultava (1710). I
fem år ytterligare låg konungen kvar i Turkiet,
låtsades vara sjuk, mutade och intrigerade och blev
slutligen bortkörd som objuden gäst eller parasit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
