Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hov-stat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hov-stat.
Den konstitutionella monarken med sitt envälde
på papperet och namnstämpeln på rådsbordet har
sökt göra sig utvägar till maktutövning genom
inflytande. Alldenstund han utnämner alla högre
ämbetsmän, civila, ecklesiastika och militära, äger ju
regenten ett oerhört inflytande, dels genom att nämna,
dels genom att förbigå. Grundlagen stadgar
visserligen skicklighet och förtjänst såsom enda merit, men
orden äro så mångtydiga, och det personliga spelar
ju in, så att staten slutligen och småningom får tycke
av att tillhöra hovstaten.
Intill 1840 spelades rent spel, och hovkanslern,
som han kallades, var ett slags sous-chef för
statsråden, vilka egentligen, före 1840, bort kallas hovråd.
Hovkanslern överlämnade till riksdagen kungliga
propositioner och statsrådets protokoll; ägde tillsyn över
riksarkivet och K. biblioteket, över den dramatiska
konsten (!), boktryckerier, till och med lånbibliotek,
bokauktionskamrar, samt tryckfrihetens bruk.
Ännu synas spåren av denna hovstyrelse i den
symboliska dräkt, som bäres av regeringens
ledamöter. Statsrådsuniformen liknar nämligen på ett
obehagligt sätt lilla hovuniformen, vilken bäres av till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
