- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 53. Tal till svenska nationen samt andra tidningsartiklar 1910-1912 /
98

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring 1890. (Omvärderingar.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sömngångarnätternas vers prövades på en matiné av den
gode skådespelaren E. Så att där fanns intet att
anmärka.

Men i Sömngångarnätterna hade jag även åt
samtidens prosaiska innehåll givit en poetisk form, svenska
landskap och franska landskap, själva Paris, där av en
lycklig tillfällighet den lilla kyrkan S:t Martin blivit
industrimuseum och gav mig en motsättningsbild, som
blev en symbol. Detta var i mäster Zolas egen stil,
men det förstod icke Pepitaskolan, som egentligen
fortsatte signaturernas blodlösa juck med egna
småkänslor, pysslande med ett luetiskt jag, snobbande
förakt för liv och mänsklighet, främmande för alla
intressen: med ett ord det estetiska betraktelsesättet
mot vilket Kierkegaard kämpade och föll.

Men redan 1881 hade jag på scenen ett drama i
svensk riddarviseton, Herr Bengts Hustru, däri jag
reagerade mot »skomakarrealism» på scenen.

Stycket föll då, emedan det var »för vackert» och
för »moraliskt», jämfört med samtida fotografiska
Dovredramer som började intaga scenen. Det återkom
dock nu i fjol på Intima teatern, och föll
åtminstone icke.

År 1880 hade jag räddat poesien på hovmarskalkens
teater genom Gillets Hemlighet, reagerande mot
den rysliga genre som nationens första scen då odlade.
Dramaten hade nämligen på 60-talets utgång givit
Sköna Helena och Riddar Blåskägg. Parallellt gingo
franska konversationer på brysselmatta, sedan, på
70-talet, Charlotte Birch-Pfeiffers, Roderich Benedicks,
Oscar Blumenthal (?), Blanches och Hedbergs farser.
Den farligaste var den gode Blanche, som redan
var klassisk, det vill säga oupphinnelig, mönstret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:40:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/talsvnat/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free