Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänheten konstdomare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allmänheten konstdomare.
Det var inte någon förnöjelse omkring 1889 att
gå bjudningar, då Nils Forsbergs En Hjältes Död
firades. Allmänheten och en stor del av den kritiken
som kritiserar på rak arm, upphöjde ju tavlan till
skyarna, och så fanatiskt, att man vädrade någon
tendens, ett mäktigt intresse, ett begär att stuka, att
begagna tavlan och målaren som knölpåk mot osynliga
fiender.
Våra Parismålare, som voro inne i andra regioner
och för vilka alla regissörstycken blivit främmande
förleddes till orättvisa i en punkt. En okänslig tid, då
den zoologiska världsförklaringen regerade och
skyddande likhet utgjorde en del av etiken, hade förhärdat
sinnena, så att varje utbrott av känslighet betraktades
som en svaghet. Därmed följde en teofobi och ett
irreligiöst hat, så att åsynen av en präst väckte
vanföreställningar om »jesuiter». De tyckte inte om ämnet!
Om jag nu däremot skulle sammanfatta det
berättigade i Parismålarnas anmärkningar, så bleve det
ungefär så.
— Jaa, det är ju vackert, men: 1:o) Detta ha vi
sett hos Detaille och Neuville och andra i tjugo år.
Deras officerare i deras chicfärg från 70-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
