Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänheten konstdomare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där såg jag hissad en svart fana, som en gång förr
på min väg hissats under namnet Sveas fana.
Michaelsson vaknade först, Ranft sedan; och jag fick erinras
att jag varit dramatisk författare i fyrtio år.
Per Olsson kom emellertid upp, lagom för att
avbryta Riddaren, och Per Olsson blev utnämnd till
klassisk, nytt uppslag, tagit rekordet av
Värmlänningarna, nationella folklustspelet o. s. v.
När jag nyligen läste igenom Per Olsson, så
förvånades jag, som dock sett mycket förvånansvärt,
över denna fräckhet att taga dramatiska motiv ur
dramer, sätta sitt namn på och prångla ut. Pjäsen
skulle vara absolut ihålig om där icke funnos två
motiv: styvbarnsmotivet med arvsrätten och
arseniken. Det förra är stulet ur Hemsöborna, det andra ur
Gillets hemlighet. Om jag säger lånat, så må gå för
det, jag är inte småaktig. Men min förvåning
kulminerade då jag nyss fick höra att samma författare
skulle ha gjort dramatiseringen av min Hemsöborna,
som jag dock gjort före P. Olsson. Detta hör ju under
1864 års strafflag, som förr eller senare måste råka i
konflikt med litteraturhistorien. Jag värderar icke mitt
drama Hemsöborna högt, men det är fast i formen och
det var skrivet före de »nya uppslagen».
Är dessutom vårt folk så grundfördärvat, som det
skildras i P. Olsson? Där icke ett gott ord faller, där
alla supa, svära, gräla, stjäla och slåss; där själva
de unga älskande bara gorma och skälla ? Det tror
jag inte!
När jag nyss ånyo läst Värmlänningarna, så
återfann jag, i all dess konstlöshet, något, något som vi
förlorat, men sedan återfunnit, något som icke finns i
P. Olsson. Värmlänningarna är klassisk, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
