Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söndring och samling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söndring och samling.
Min uppväxttid, 1850-1860-talet, var en väldig
söndringens tid inom religionen och kyrkan. Min far
var en religiös man, men talade icke ofta om religion
och diskuterade aldrig dogmer. Han slöt sig närmast
till J. O. Wallins måttlighetsprincip och läste dennes
predikningar med förkärlek. Min mor var också
måttligt religiös, men när hon kände sitt slut nalkas vid 39
år, blev hon läserska, vilket jag vill förklara så, att
hon vid förkänslan av döden ville göra upp sitt konto
och även fattades av oro för de många barnens
framtida öden, andligen menat. Därmed följde ju omtanke
om de närmaste, som yttrade sig i omvändelseiver
med åtföljande disharmonier.
Jag var född med en bestämd religiös
förnimmelse, att mitt öde styrdes uppifrån och jag gjorde
tidigt den erfarenheten, att människors barn kunna intet
hjälpa. Men jag blev icke läsare genom min mors
inflytande, icke genom andras tryck, utan det »kom
över en», oemotståndligt, såsom tungsinne, leda vid
alltihop, även fruktan för det okända, som
uppenbarade sig i manbarhetstiden. Min mors död då jag
var tretton år lösgjorde mig på visst sätt från det
naturliga bandet med jordelivet, och när jag sedan under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
