Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söndring och samling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 RELIGIÖS RENÄSSANS
sen med sig. Att skrämma barn, som ju äro
otillräk-neligä och vanligen falla i den första synden av ren
okunnighet, naivt, skall jag våga ordet: oskyldigt!
Då började tvivlet på kärlekens religion, och när vi
parallellt på gymnasium läste teologi och därigenom
lärde oss, att andra religiösa människor hyst andra
meningar, så måste snart en reaktion inträda.
Faktorerna i det som nu följde voro många, men jag vill
minnas att på den stora konfirmationsdagen det var
kyrkoherdens högmässopredikan, som gav första
ljusglimten i det helvetiska mörkret och kölden. Det
var nämligen kyrkoherden E. själv, som predikade.
Han ansågs och kallades en »död» präst, men lika fullt,
han steg ner i helvetet och förkunnade ett glatt
budskap. Så enkelt var det, så kärleksrik var Vår Herre;
och hans son förbannade dem, som förargade dessa
små och skrämde barnen. Jag minns icke om vår
lärare, adjunkten, åhörde den predikan, ty »präster
bruka icke gå i kyrkan», men vi tittade nog efter
honom och icke med välvilliga ögon, ty nu kunde vi
skilja på en god människa och en elak, ty därav
hjärtat fullt är talar munnen.
Sedan kom Cramers Avskedet ur kyrkan, som är
en bibelkristens reaktion mot teologien, Boströms strid
om eviga straffen, Renans Jesu levnad. Därpå följde
Parkers predikningar, vilka med sin unitariska tendens
dock gav oss en positiv kristendom och räddade oss
från religionslöshet och grubbel över dogmerna.
Men i dessa tider började splittringen inom
statskyrkan. Elmblad och Rosenius voro väckelsepredi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
