Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsala möte 1912. (Betraktelser i anledning av ...)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tappra män plundrat kassalådan på omkring 40 kronor.
När plundringen sedan fortsattes ute i byn, då först
vågade man klaga för befälet, som äntligen sände två
man och en korpral...
- Nåå?
- De fick smörj, naturligtvis.
- Men officerarna?
- De gömde sig! - När detta sker i fredstid,
då vet man hur det går till i krig!
- Och därför måste krig upphöra; men vi små
kan ju inte börja.
- Så säger ni alltid! Men vi behöva inte börja,
ty stormakter ha börjat för länge sedan. Inte känna
vi alla uppgörelser i godo, som kommit till stånd på
diplomatisk väg; men vi minnas Alabamatvisten
mellan England och Amerika, vilken lösning hänsköts till
en mellanfolklig skiljedomstol i Geneve 1872. Och
England, som dömdes betala 58 miljoner kronor,
betalade. Sedan dess har Haagkonferensen avsagt
skiljedom mellan andra stormakter. Så att vi småstater bara
behöva ta efter de stora. Säg det åt alla Pratmakare,
i första kammaren, när Palmstiernas och Lindhagens
fredsmotioner kommer före, och motiveringen »Vi
små-nationer etc.» dras fram igen!
- Hjälper det att säga? Första kammaren kan
icke mottaga en faktisk upplysning utan att förneka
faktum, icke upptaga ett klagomål utan att förvända
rätten, ty de kunna icke skilja på rätt »och orätt, mest
därför att de äro uppfödda i ett samhällstillstånd, som
är fullkomligt olagligt och därför ohållbart!
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
