Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra tider. A.-T. 29.5. 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andra tider.
I tre års tid har jag gått förbi Klara skola; första
året såg byggnaden förfallen ut, och jag hade hört
den skulle rivas, vilket gladde mig. Jag gick och
hoppades ett år, och en vacker morgon på andra
året stod en pojke nedanför de tolv fönstren åt Västra
gatan och slog av ryska smällarna. Jag betraktade
detta som en symbolisk handling, och tänkte att det
var Karl Snoilskys »Bolindrare», som ville spränga
huset i luften. Men på hösten blev huset vitlimmat.
Men hur man vitmenade, så stannade svarta strimmor
kvar nedanför fönstren, och de blevo allt svartare
ju mer det vita torkade. Jag ville gissa på utslagna
bläckhorn för att få till stånd en naturlig förklaring.
Det var visst 1857, eller 54 år sedan jag gjorde
mitt inträde i denna byggnad. Vad som sedan hände
och hur barnen där behandlades, har jag lyckligtvis
skildrat förut, så att den smärtan är över.
Men i detta hus fordrade fullvuxna lärare, själva
fulla av ofullkomligheter, det absolut fullkomliga av
ofullgångna människobarn. Från detta Inferno hördes
förtvivlans, skammens och smärtans jämmerskrik ända
ut på gatan, och dagen i ända. Alltid oförtjänt, ty
ingen vågade företaga något olagligt, utan tortyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
