Samlade skrifter av August Strindberg / 53. Tal till svenska nationen samt andra tidningsartiklar 1910-1912 / 535 (1912-1921) Author: August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska förskriftens stilar. En julklapp till svenska skolbarn från August Strindberg. A.-T. 23.12. 1911.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svenska förskriftens lilla a är grekiska <b><i>a</b></i>. Men
när vi i tredje klassen började skriva grekiska glosor,
förbjödos vi att skriva grekiska <b><i>a</b></i>, som svenska a.
Och nu först förstår jag varför. Det grekiska a är
arabiska ö= H som man lagt ikull = a. A är
strupljud som H och de äro ofta likvärdiga. Vårt lilla g
liknar också a, och grekiska =g är precis arabiska
<b><i>Ö</b></i>=H, som liggande var <i><b>a</i></b> (grekiskt litet a).

Vårt lilla skriv-zäta är allra närmast syriska
3 = <b>2</i> (ode), och liknar icke alls grekiska (zäta).

Vårt lilla h liknar icke latinets H utan mest
arabiska (hemse som upprest blir h). Det liknar något
grekiska (äta) som verkligen i stora alfabetet blir
H, men uttalas som Ä, ehuru det i äldre tider ljöd
som h.

Vårt lilla d är grekiska , som bättre synes i tyska
föreskriften ; men grekiska är nog syriska T =
fastän lite bakvänt. Ty i tyska förskriften tecknas
stora D så här som är precis grekiska = Täta
=Th.

Vårt långa som är h i tyska förskriften tyckes
vara arabiska med ligaturer.

Vad förskriftens siffror angår, så uppgivas de
vara från arabiskan, men de äro icke alla lika, och
araberna begagna dessutom två beteckningar, den
andra lånad från Indien. I likhet med hebréer och
greker brukade araberna sina bokstäver till siffror.
Om vi nu se på våra siffror, så se de ut så här:

1 kan vara arabiska = a och l. 2. Den liknar
ett stort (= q), och finns icke i arabiskan, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>