- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 53. Tal till svenska nationen samt andra tidningsartiklar 1910-1912 /
564

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett tack. A.-T. 23. 1. 1912.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svarat brev verkar, så ligga alla dessa telegram och
brev tungt på mitt samvete. Å andra sidan ser jag
ingen möjlighet att punkt för punkt uppta till
besvarande denna korrespondens. »Det begär man icke,»
tröstade mig en vän. Vågar jag tro att så är, ja
så ber jag, utan att skylla på trötthet ’efter sjukdomen
som jag dock kunde ha skäl till, att genom Eder
tidning få både erkänna mottagandet, och erkänna
min tacksamhetsskuld till alla korrespondenter på
födelsedagen. Till dem som icke riktigt tro på min
anspråkslöshet, emedan de från mig själv hört överord
i obevakade ögonblick, vill jag säga: När man blir
behandlad med påtaglig orättvisa, retas man ju till
självförsvar, och i självförsvaret måste man ju
framhäva sin meritlista. Därför är man oftare högmodig
i motgången, under det man känner sig ödmjuk och
ovärdig i medgången.

Mången berövas självförtroendet vid det
systematiska underskattandet, men i reagerandet mot denna
svaghet, kommer man lätt i frestelse att slå över,
sättande hårt mot hårt. Det är den verkligt misskände
som »sitter på krogen och skryter opp sig», för att få
ett ögonblicks illusion att han är den han är.

Nu slutar jag alltså och i hoppet att ha fått
absolution beviljad. Alla de vänliga blå papperen
skall jag bevara i ett skrin, som icke får bli rökelsekar
till en söt lukt. Det skall bara bli ett minne, och
för mina barn ett arv, med vilket följer förbindelser;
och det skall bli dem ett samvete, som; skall stiga upp
hotande, om de skulle glömma sitt ringa ursprung,
och om de skulle glömma ur vilken källa deras bättre
villkor i livet flutit.

A.-T. 23. 1. 1912.

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:40:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/talsvnat/0566.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free