Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Första akten - Scen 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HELVIG.
Låte vår nådige ärkebiskop komma hem från
Romaresan väl en gång, så att här blir ordning och
tukt igen; och tror en att den välsignade kyrkan blir
färdig i den här kungens tid; det lär väl ingen vån
vara så länge gamle Hans skall sitta ålderman som
varken ser eller hör!
DOMHERREN milt.
Tyst, tyst, gamla kvinna! Varför ofredar hon
mig nu igen? Onda naturen som icke lider att väl
behandlas! - Har hon givit min fågel mat och mina
örter vatten?
HELVIG.
En har väl annat att sköta än den bråten...
DOMHERREN som förut.
Tyst, tyst, gamla kvinna! Hon är en ond natur!
Är hon icke ? Tog jag icke henne från gårköket där
hon stod upp i smutsen till axlarna och kokade åt
sjöfolk och smörhälsingar; tog jag icke och satte
henne över allt mitt hus, gav henne nycklar till mina
lås, bemötte henne som jämbörding och icke som ett
legohjon. När fick hon ett hårt ord; när lade jag
sten på bördan? Men hon, hon skändar mig, hon
okvädar mig, hon gör mig i gengäld livet surt! Lastar
jag henne därför? Ingalunda! ty hon gör gagn ändå
i så måtto, att hon vittnar med mig mot människorna;
och det skall någon göra det!
HELVIG.
Nej, jag har väl aldrig hört dylikt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
