Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Första akten - Scen 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
36 TIDIGA 80-TALSDRAMER
Men jag vill ut, ut! Hör mig, jungfru Cecilia. Det
är mina sista ord. Jag vill orda lugnt nu; mitt blod
lägger sig, jag vill andas saktare; bliv icke vred på
mig, det jag nu säger, det måste sägas. Sätt Er
därborta bakom bordet så står jag här vid dörren,
ty när jag sagt mitt ord så går jag. Cecilia, jungfru,
min bästa fröjd, djupt har I lagt Er i mitt hjärta,
jag djärves för Er allena bekänna; illa har jag
förmått ända mitt Ave eller läsa mitt Salve utan I
kommer mig i hågen, ja, i själva mässan kommer mig
Ert täckeliga anlete före och vårt kärliga umgänge!
I vet för sant, att jag icke mer får dröja här, förty
går jag, ty min hjärtans kärlek, min fröjd och mitt
liv kan icke se till mig annat än som en syster till en
broder. Hör! - I det land där jag lärde min konst,
I vet det heter Provence, där ligger ett berg som
kallas än denna dag för Mont Silence; det reser mot
skyn sin snöiga topp, men i det berget finnes en
hålväg, där stalp sig staplar på stalp; när herden
mot kvällen driver hem sin hjord, då bär han sina
skor i handen och icke stenarne skola giva ljud och
han binder mulen på sina kreatur att de icke måtte
bryta tystnaden; om någon det gör är han dödens
man, ty då störtar berget tillsammans och ger den
osälle både grav och begängelse.
Dit vill jag gå en aftonstund och giva berget
min hemlighet; jag skall sätta järnnaglar i mina skor
och koppardubbe i min stav, och glad skall jag
vandra in i min grav ropande ut för berget, för
skogen min hemlighet: Cecilia! Cecilia! Och när
tallarne bågna och klippstalpen skälva, då skall mitt
hjärta i döden jubla: Cecilia! Cecilia! Vill gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
