Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Andra akten - Scen 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48 TIDIGA 80-TALSDRAMER
JACQUES.
Så ostadig du är! Ån säger du så, än så.
MARGARETHA.
Säg inte så, goda Jacques, även om så är!
JACQUES.
Men du hade ju sagt att du skulle gå.
MARGARETHA.
Jag sade händelsevis att jag ämnade gå upp till
Helvig i skymningen men jag lovade ju aldrig dig
att jag skulle göra det. Är jag dig i vägen?
JACQUES.
Nej för all del, hur kan du tro det? I vägen?
Så sällsamt!
MARGARETHA.
Har du träffat den gamle?
JACQUES går oroligt på golvet.
Å, ja! Gerhard och jag ha arbetat med honom
hela kvällen, men vi komma ingen vart; han har
blivit slösint och skumögd nu också, så att han icke
kan fatta det aldra ringaste.
MARGARETHA.
Låt honom då leva i sin okunnighets frid och
stör icke hans sista dagar. - Du är så orolig,
Jacques; kom hit och sitt hos mig, skall jag lugna dig.
JACQUES.
Kan du se att jag är orolig, ja, det är den gamla
oron som jagar mig; ibland är den ensam, ibland är
den ett helt koppel.
Sätter sig på en pall vid Margarethas fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
