Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Tredje akten - Scen 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 81
JURGEN.
Qud nåde mig, det gjorde jag inte.
GERHARD
fattar Jurgens arm och leder honom upp.
Hör du, gamle Jurgen, kom hit. Ser du på den
här sten? Du vet den skall sättas upp i sista valvet
för att åt tidernas tid bevara namnet på den store
Jacques Ålderman. Här stå du och jag vid gravens
brädd och läsa. Vad läsa vi? »Jacobus filius
Joan-nis ipsemet fecit» - det är uttytt: »Jacques, Hans
son, har själv gjort det!» Vi läsa ju så?
JURGEN.
Stolta ord i sanning, om de blott voro sanna!
GERHARD.
Det känns sällsamt för så gamla som vi att se
hur den pojken som lärt av oss, hur han går fram
med äran; men tycker icke du som jag, att vi ha
gjort kyrkan allihop; har inte du gjort järnet, har
inte jag huggit stenen och folket har murat; vad har
Jacques gjort?
JURGEN.
Han har skrävlat!
GERHARD.
Det förefaller mig som det skulle ligga sanning
i dina ord!
.JURGEN.
Du är avundsjuk, Gerhard, säg ut, du!
GERHARD.
Jag! Hur skulle jag kunna vara det? Nej, men
jag vill bara säga att det känns underligt; här, här
uppåt vänstra armhålan.
6. - Strindberg, Tidiga W-tal$dramer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
