Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Tredje akten - Scen 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 97
MARGARETHA.
Folket! Alltid folket! Vem är folket? Är det
Er vedkarl? Det är ju bara en? Och vad betyder
bara ens ord? Om han har hört det av folket, så är
det troligen av mjölkgumman; det är två; vad
betyder det?
HELVIG.
Ja, ja! det må vara så; emellertid säger man,
att Sten har fått den hedern, därför att Jacques inte
vågar!
MARGARETHA.
Vad säger I, vågar? Jacques icke våga?
HELVIG.
Ja! Förlåt nu kära, men det här var ett särskilt
fall; man säger, att kyrkan skall vara så klent byggd
att tornet inte tål att man ringer i det!
MARGARETHA.
Om man säger så, skall Jacques visa, att man
ljuger. Han skall själv gå upp och ringa, det må gå
sen som det vill.
HELVIG.
Inte så häftigt, kära fru, det står ju icke för
livet.
MARGARETHA.
Icke för Er, men för oss f Nu har jag slutat;
fäst ändarne på Er sida, så går jag och söker min
man och skam skall I få alla, ty min man är icke
den som förnekar vad han är skyldig.
HELVIG.
Min man, min!
7. - Strindberg, Tidiga 80-talsdramer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
