Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Tredje akten - Scen 11 - Scen 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 107
GERHARD.
Det är att välja en olämplig tid då man väljer
skymningen för sådana här expeditioner!
JURGEN.
Ringverket kunde inte bli färdigt förr, och i
dag skulle det ske, för övrigt tyckte ålderman att det
skulle ta sig ut att se Valborgseldarne i
sammanhang med tornklockans ringande.
DOMHERREN.
Det bör bli en stor verkan. Se där är
ålderman.
Scen 12.
DE FÖRRE. JACQUES i stugudörren talar inåt. Eldsken
synes bakom fonden.
JACQUES.
Nej, Margaretha min hustru, det blåser storm;
håll dig därinne hos barnet. Jag är snart åter, och då
–––Qod kväll domherre och mästare! Vad är det?
Elden är lös i Vaksala kyrka!
DOMHERREN.
Ånej, det är Valborgselden, ålderman, som
skrämmer Er.
JACQUES. J
Skrämmer mig? Skammen skrämmer icke
Jacques Ålderman, icke ens kalumnianter och bakdantare
som tassla i mörkret. Jag vet, att man säger det
jag icke vågar gå åstad själv och ringa och att jag vill
skicka Sten i stället; nåväl, jag skall gå själv och
ensam - ensam som jag alltid gått min väg, omgiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
