Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Fjärde akten - Scen 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
120 TIDIGA 80-TALSDRAMER
JACQUES.
Vad är det där för frågor; jag tål inte att du
frågar mig.
MARGARETHA.
Förlåt, Jacques, men jag har varit så orolig.
JACQUES.
Orolig? Jag tror att fanken är ute! orolig! Vad
är I oroliga för? Har det hänt något oroande? Jag
vet inte att det hänt något!
MARGARETHA.
Käre vän, får jag torka din panna och reda ditt
hår; så att jag kan känna igen min vän.
JACQUES.
Du är så god, Margaretha! O, det känns så lugnt
när du lägger handen på mitt huvud. Vet du,
Margaretha, har du känt att bloden rinner som smält bly
i kroppen, att det kyler uppe i hjässan och att man
tycker det skulle bli bra först när man fått begå ett
brott? Har du känt det?
MARGARETHA.
Nej, himlen bevare mig, det har jag aldrig.
JACQUES.
Jag tror att brottet växer i blodet, som sot eller
rost och att det aldrig blir väl förrän det bryter ut;
jag tror att man ärver dessa känslor som man ärver
gäld. Har jag aldrig sagt, att jag ibland tror att far.
har begått något brott i sin ungdom, för vilket han
icke blivit straffad?
MARGARETHA.
Nej för Guds namn det har du väl icke sagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
