Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första akten - Scen 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 TIDIGA 80-TALSDRAMER
METTA.
Och ändå är du icke bättre människa än jag, ty
vi äro alla lika inför Gud.
MARGIT.
Det är möjligt, men icke inför människor. Se
på mina händer och dina; mina ha varit skyddade
i trehundra år för söl och vatten och jord. Se på
dina kräcklor; ser man inte att din farfar var
sadel-makare? Vet du, när du sitter så där, tycker jag mig
se en sadel mellan dina knän.
METTA.
Men jag är rik och du är fattig...
MARGIT.
Du ser så litet det hjälper; jag är av börd; jag
är född tjugu gånger av föräldrar, som aldrig arbetat.
Du kan aldrig födas om, men jag kan bli rik igen,
och jag skall det. - Kan du tänka dig så underligt,
att jag längtar efter att få stryk!
METTA.
Ja, du har alltid varit litet tokig.
MARGIT.
Tokig? Ja, därför att jag säger vad jag tänker!
Jag tror att människorna tänka nästan lika
allesammans. - Jo, vet du, dessav eviga böner äro för min
själ som hackelse utan kli; munnen går, men mätt
blir man inte; tvärtom, hungern vakar som ett vilddjur
och gnager och gnager på själens senor, utan att de
gå av; men när då syster Agnes kommer med gisslet,
då springa de av, så att jag hör som klangen av
brustna bågsträngar, och då vaknar min själ, och alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
