Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Scen 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERR BENGTS HUSTRU 207
MARGIT.
Där sade du sant! Vi ha gift oss! - Innan
du ägde mig, var du rädd att förlora mig; nu äger du
mig, och det låter du mig se!
BENGT.
Margit, Margit! Skulle det gå så även med oss!
Vi kände faran, vi förutsade den, vi beredde oss på
att undvika den, men den tog fatt oss! Ödets tunga
vagn rullar fram, den river upp dammet, och dammet
lägger sig över oss!
MARGIT.
Skyll icke på ödet! Det är icke ödets fel, att
icke du håller dina löften! Du lovade mig ett liv i
frihet och luft och sol! Det är du som trampar upp
dammet från nyttans åkrar och för med dig in i
hemmet.
BENGT.
Jag kan icke svara på detta nu! Men snart skall
jag det och då skall allt bli som förr.
På knä med huvudet i Margits knä.
Margit, min själs älskade! Tro mig då jag säger
att jag icke vållar detta; tro mig och tro mig
alltjämt, hur du än ser mig; tro att jag älskar dig,
så att jag ville bära dig på mina armar över alla
livets vassa stenar, och förlåt mig alltid, alltid, då
jag är hård! Jag är en vingskjuten falk, som vill lyfta
sig mot skyn, men jag kan endast flaxa med mina
bräckta vingar, med längtans blickar se upp till
himlen och falla ner på jorden! Trösta mig! Trösta mig!
MARGIT.
Jag känner inte igen dig, Bengt! Stig upp, att
jag icke må se ned på dig! Vad du är liten, stolte
riddare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
