Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde akten - Scen 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218 TIDIGA 80-TALSDRAMER
har låtit era egna barn svälta och frysa, ni har skickat
dem ur hemmet och lämnat dem i främmande
personers händer, hur kommer det sig att ni då kan vara
så öm om andras barn? Är det därför att ni ångrar
er hårdhet mot era egna? Troligen icke! Nej, det
är därför att ni vill för billigt pris tillägna er en
förtjänst som ni saknar, och därför att ni vill dölja ert
fel genom att lägga sten på andras börda! - Har
ni, fru lagmanska, alltid varit öm mot era barn? Har
ni icke önskat dem borta, när de stört er sömn, ert
arbete, era nöjen? Har ni icke tuktat dem för en
förseelse, som icke var något fel utan endast ett obehag
för er?
LAGMANSKAN.
Ack jo, vi ha nog att förebrå oss alla!
MARGIT.
Använd då ert lilla överskott av ömhet på era
egna stackars barn och slösa inte bort den på
främmandes! För övrigt, jag lämnar icke mitt barn, därför
att jag upphör att bo under samma tak som dess far.
LAGMAN S K AN.
Men kära fru Margit! Livet är så kort och så
stormigt, varför skola icke vänner kunna hålla
tillsammans?
MARGIT.
Fråga ödet! Jag älskade honom, han älskade
mig, nu hata vi varandra. Vem rår för det?
HUSHÅLLERSKAN in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
