Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte akten - Scen 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 TIDIGA 80-TALSDRAMER
att det inte är ens fel, när två gräla, men i det här
fallet så är det ensamt hennes fel.
LAGMANSKAN.
Vems felet är, och hur mycket som är sant,
det vet man icke, men fasligt är det, tycker jag, att
hon kan vara i stånd att gå ifrån hus och hem och
make och barn; man skall vara ett dåligt stycke
under sådana förhållanden.
KVINNAN.
Hur mycket som är sant! Hm! Nog har man
reda på det alltid! Man har till exempel reda på att
hon lät hugga ner alla ekarne i trädgården, bara för
att hon skulle få utsikt åt sjön och så lät hon på
elakhet alla rosbuskarna stå och torka bort, medan
mannen låg sjuk. Det var en riktigt elak människa,
ska jag säga; och det vet jag, för jag kände henne
när hon var barn, och då kunde hon sitta och pina
flugor hela eftermiddagen i rötmånaden, medan vi
skalade äpplen; och så hade hon historier i klostret
också; där både ljög hon och stal andras brev; stal
är kanske för mycket sagt, men hon läste åtminstone
andras brev. Så att nog har man ordning på henne
alltid!
LAGMANSKAN.
Åja, men nu ljuger man också bra mycket.
KVINNAN.
Det skall vi inte tala om, fru lagmanska; ingen
rök utan eld!
LAGMANSKAN.
Säg inte det, man kan nog få rök i spisen utan
att man får eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
