Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycko-Pers resa. Sagospel i fem akter - Femte akten - Scen 5 - Scen 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
378 TIDIGA 80-TALSDRAMER
väl bli något annat; det finns så mycket att välja på;
man kan ju bli nyttig, man kan i värsta fall nöja
sig med att bli god! Och när man inte fått två ben,
så får man vara glad ändå och hoppa på ett!
Kvasten skuttar omkring och lutar sig sedan mot altaret.
S c e n 6.
PER fram.
PER
häftigt fram till vigvattensfunten vid biktstolen; tar
vigvattenskvasten och stänker inåt kyrkan.
Vik hädan, spöken och onda andar!
Då han lägger tillbaka kvasten hörs ett buller inne i biktstolen.
Det är någon där! Vördige fader, hör mig och
mottag ett krossat hjärtas suckar!
LISA
med förställd röst inifrån biktstolen.
Tala, min son!
PER.
Hur skall jag lämna mina drömmar?
LISA.
Å, du har fått drömma tillräckligt, du är icke
ung längre! Tänk på dina felsteg, har du icke begått
sådana?
PER.
Jo, jag har jagat lyckan och offrat heder och
samvete för att vinna ära och makt! Nu kan jag
icke bära olyckan, utan hatar mig själv!
LISA.
Du har då upphört att hålla dig själv kär
framför allt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
