Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 1. Rädd och hungrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON l5
sig. Dess högsta plikt och dess högsta dygd var:
att sitta stilla på en stol och vara tyst.
- Du har ingen vilja! Så lydde det alltid. Och
därmed lades grunden till en viljelös karaktär.
- Vad skall mänskorna säga? hette det senare.
Och därmed var hans själv söndergnagt, så att han
aldrig kunde vara sig själv, alltid var beroende av
andras svajande opinion, och aldrig trodde sig själv
om något, utom i de få ögonblick han kände sin
energiska själ arbeta oberoende av hans vilja.
Gossen var ytterst känslig. Grät så ofta, att
han erhöll ett särskilt öknamn därför. Ömtålig för
en liten anmärkning, i ständig oro att begå ett fel.
Men vaksam på orättvisor, och genom att ställa höga
fordringar på sig själv noga vaktande över brödernas
fel. Om dessa blevo ostraffade kände han sig djupt
kränkt; om de belönades i otid led hans rättskänsla.
Därför ansågs han avundsjuk. Han gick då till
modren att beklaga sig. Fick någon gång rättvisa, men
eljes en förmaning att icke vara så noga. Men man
var ju så noga mot honom, och han ålades vara så
noga mot sig själv. Han drog sig tillbaka och blev
bitter. Sedan blev han blyg och tillbakadragen.
Gömde sig bakerst, när något gott utdelades, och
njöt av att vara förbisedd. Han började anlägga
kritik och fick smak för självplågeri. Han var
melankolisk och yster, omväxlande. Hans äldsta bror var
hysterisk. Kunde, när han förargades under lek, falla
ner i kvävningar med konvulsiviska skratt. Denne
broder var modrens och den andra brodren var
fadrens favorit. Favoriter finnas i alla familjer. Det
är så en gång att det ena barnet vinner mera sympati
än det andra; varför kan aldrig utrönas. Johan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
