Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 1. Rädd och hungrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20 TJÄNSTEKVINNANS SON
sidan. Där var dålig luft, fukt och intet ljus. Hans
första försök att gräva upp sanden mellan de stora
fältstenarne avklipptes av den ondsinta vicevärden
Denne hade en gosse. Johan lekte med honom, men
kände sig aldrig säker med honom. Gossen var
underlägsen i fysisk styrka och förstånd, men han visste
alltid vid tvistiga frågor appellera till sin pappa
vicevärden. Det var hans överlägsenhet att ha en
myndighet vid sin sida.
Baronen på nedra botten hade en trappa med
ledstänger av järn. Den var rolig att leka på, men
alla försök att klänga på järnstängerna hindrades av
en utrusande betjänt.
Stränga order mot att gå ut på gatan voro
utfärdade. Men tittade han ut genom portgången och
såg uppåt kyrkogårdsporten, hörde han barn leka
däruppe. Han längtade icke vara med, ty han var rädd
för barnen. Ner åt gränden såg han Klara sjö och
klappbryggorna. Där såg nytt och hemlighetsfullt ut,
men han var rädd för sjön. Han hade om de tysta
vinterkvällarne hört nödrop av drunknande, som gått
ner sig vid Kungsholmslandet. Detta inträffade rätt
ofta. Man satt kring lampan i barnkammaren. -
Tyst! sade någon av pigorna. Alla lyssnade. Långa,
ihållande rop hördes. - Det är någon som drunknar,
sade en. Man lyssnade, tills det blev tyst. Och så
följde en rad historier om drunknade.
Barnkammaren låg åt gården och från dess
fönster såg man ett plåttak och några vindskontor.
Därinne stodo gamla avlagda möbler och annat husgeråd.
Dessa möbler utan mänskor verkade hemskt. Pigorna
sade att det spökade. - Vad var det? Spökade. Ja
det kunde de inte säga, men det var närmast döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
